Varje ledig stund går åt till att träna med Trazan. Wille och Toker också, dom åker liksom med på köpet så att säga. Trazan är lättlärd men glömmer sig minst lika lätt. Han är lite rädd och osäker så det har blivit en hel del miljö och trygghets träning. Han är väldigt busig och det är ju kul men inte alltid. Ja, det finns att jobba med.
Promenaderna har varit en utmaning på många sätt, mest för mitt tålamod men även för mina nerver. Trazan har skällt vilt på allt vi mötte. Hoppat och slitit i kopplet av rädsla. Så gör han inte nu. Nu vill han jaga efter allt som rör sig fortare än promenerande människor. Dvs, joggare, bilar, bussar, cyklister osv. Men även där gör vi framsteg. Bussen bryr han sig inte om längre. Bilar är mindre intressant. Cyklister och joggare är fortfarande lika läskiga och ska jagas bort.
Människor som vi möter eller som kommer och hälsar på får fortfarande, om dom stannar och pratar, en liten utskällning. Men det går fort över. Särskilt om dom bjussar på nått gott att äta :)
Vilda kissen älskar att retas med Wille och Trazan. Hon drar gärna igång jaga varandra leken. Så i bland, när leken är som vildast, håller jag andan och blundar och hoppas att jag har några hela saker kvar när dom lugnat ner sig ;) :).
Hundar var suuuuperläskigt i början. Men nu går det bra för det mesta. Stora hundar är fortfarande läskigt. Mindre hundar vill han genast leka med. Hundmöten på promenaderna går bra ibland och i bland inte..... jobbar på det
Ja, han är en utmaning den pöjken...... men en utmaning jag gillar väldigt mycket. För vem kan motstå en mops som lägger huvudet på sned och tittar på en med den där bedjande blicken. Så där som bara mopsar kan. Jag lovar, man smälter fortare än snön gör i November
 |
| Trazan Trasselsudd Örjansson |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar