Ett litet, sött vilddjur

Vilda är nu ordentligt hemmastadd. Hon har börjat känna igen vissa ljud. Som tex när kylen öppnas. Hon vet att då vankas det mat. Ringklockan på dörren är inget problem längre. Det ljudet var väldigt otäkt i början, tyckte Vilda. men nu har det gått över. Lite träning på det och med possitiva minnen efter ljudet så gick det fort över. 

Klätterträdet klarar hon gallant nu. Lika så att hoppa upp på diskbänken. Vilda har också räknat ut att om man sitter i transportburen så får man följa med på fler äventyr. Så varje gång som jag ska ut med hundarna provar hon med att sätta sig i buren  :)

Nu kan hon ju inte följa med överallt ännu. Vi får ta det lite i portioner. Selen är inte läsking den heller längre. Men det där med att gå åt samma håll som vi andra....nja, det kommer nog att ta lite mer tid innan hon fattar det. Men igår var hon med mej och vovvarna på kvällspromenaden. Gissa om det var spännande att vara ute. Vi passade på att smita ner bakom husen på vägen hem och där fick hon busa av sig i gräset. Gisses vad det busades runt. Tror hon kan bli en bra höjdhoppare den tösen.....    :)

Allt är spännade. 

Klätterträdet